Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det går inte en dag utan smärta och tankar.
även om det bleknat lite, finns det där och tär. nu börjar man minnas allt innan han blev sjuk, sånt han lärt mig och sån han var. snäll och aldrig dömande.
undrar om smärtan sitter i många år eller om det blir lättare. just nu känns detta omöjligt.
Till pappa
I sorg och saknad finns du där
i mitt minne som jag bär
du glöms aldrig bort
trots att ditt liv blev kort
när det blir min tur sen
ses vi på andra sidan igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar