Jul

Nu närmar sig julen med stormsteg… vi har pyntat i butiken förfullt!
får knapp plats med allt!
Till helgen ska jag börja pynta hemma, ja kanske lite tidigt, men jag vill gärna njuta av julen innan, för efteråt har man ingen glädje av det…

Ha en bra kväll!!!

R.I.P

I torsdags dog min älskade pappa bara 54 år gammal!
Han har sedan 2005 kämpat med sin cancer.
Först upptäckte man en hjärntumör, som han lyckades få bortoperead, blev frisk igen och på sista året 5 som man ska bli friskförklarad, började hans arm värka, man sa att det var sträckning, så han gick med detta länge, innan en läkare gjorde röntgen, då hittar man metastaser i hela axeln och ner i skulderbladet, man börjar med cellgifter det stannar av det hela under en tid, sen kommer mer och mer metastaser, man börjar med strålning, det hjälper också ett tag, men det kommer mer och mer runt i kroppen, ingen kan hitta en förklaring eller botemedel, cancern är helt egen  i sitt slag, ingen forskning finns på denna sorten. så ingen hjälp finns att få. Vi får se Ron kämpa i många år med detta, till för två månader sedan då han bara blev sämre, magen blev jätte stor, man trodde det var vatten, men vid ny röntgen såg man magen full av cancern.han blir mer och mer anfådd, då det sitter på lungorna, orkar mindre och mindre, åker in på sjukhuset, man tror det tar slut här, men han kämpade i två månader till, på slutet sov han mycket, och sockret dalade hela tiden till 1,3 ibland, trots det höll han sig kvar.
Men i torsdags 7 november var kampen över, han fick somna in i sitt hem, vilket känns skönt.

Men sorgen är outhärdlig, jag älskar honom så mycket, han har alltid varit en fin och hjälpsam person, dömde aldrig någon, gav mig alltid vägledning. Jag tror dock inte på gud, så jag tror han är på andra sidan och är nu en ande som finns runt oss hela tiden. Men var är man och hur är det där????? detta går runt i huvudet på mig… jag kan inte koncentrera mig på något, går bara runt och sitter och gråter, alla minnen kretsar runt i huvudet, vilket tillslut gör mig helt tom, känns som någon lagt stenar i mängder över min bröstkorg, det gör så jäkla ont:(  kommer värken nånsin gå över??? hur tar man sig igenom
detta???

Vi är fyra barn och har en fantastisk relation till varan, jag är äldst. Vi försöker tillsammans med mamma trösta varann, det går ganska bra, men ibland vill jag bara stänga in mig i ensamhet och gråta, idag har jag lyssnat mycket på Carola, hennes skivor är stärkande, trots sorg och smärta i låtarna, men fina psalmer, trots min icke troende på gud som en man i himlen, tror jag att gud är en enorm kraft, som ingen kan förstå förrän vi går vidare till andra sidan. Men jag respekterar andras gud tro. vill bara ha min egen utan att någon dömer mig.

Jag är livrädd för begravningen, kommer jag klara av att se detta, blir man stark på något märkligt sätt tro, eller bara faller man ihop, många frågor som snurrar… men jag vet att jag måste ta mig igenom detta också, men det känns tungt som fan.


Nu ska jag bara lyssna på Carola och sörja med tända ljus, kanske kan jag se på tv lite, för att en kort stund tänka på annat.
Fuck cancer…
Mina fina fina pappa älskar dig så fruktansvärt mycket