Lördag igen

Tänk vad tiden bara rinner iväg, nu är det lördag igen och mello 2, spännande om det blir bättre än förra veckan.

Idag har jag städat och donat, vad fort det blir stökigt, särskilt när man har djur!

Ikväll ska vi åka till mamma och se mello där, med god mat! ska bli jättetrevligt…

Annars inget nytt på min front. vi har en könsmogen han katt som bara skriker och vill bråka med en annan av våra katter. han ska kastreras den 18 feb, så det blir lite lugn och ro.

Nu önskar jag mina bloggare en god och trevlig lördag:)

Förkylningstider

Nu har familjen åkt på förkylningar, dock ganska lindriga. Men det är aldrig roligt.
Te med honung blir det att dricka!

Annars har veckan varit som vanligt, inget speciellt har hänt.

Jag har övat på våra körsånger idag, vi ska vara med i en radiosändning i mars, ska bli väldigt kul…
älskar verkligen att sjunga, det ger så mkt tillbaka. jag kan knappt höra på en låt utan att nynna med, vilket kan vara irriterande för andra:) men det glädjer mig iallafall.

Nu ska jag kolla på tv, äta lite mat, bara vara i nuet.

Ha en trevlig kväll alla bloggare!!!

Tulpaner förgyller också livet:) ne men det ger vårkänslor…

Mello

Igår var det dags igen för första delfinalen av mello, jag satt som fastklistrad…. nej nej jag våndades i vrede…. vad är detta för skit rent ut sagt? den ena låten värre än den andra… vad har sorgelåtar här att göra, tragisk låt för alla som förlorat någon, jag kunde inte lyssna på låten… efter min pappas nyliga bortgång. Har även min mans syster som för 5 år sedan förlorade sin son i trafikolycka, de finns tre bröder som sörjer honom, hur tog dem detta? här sitter man förväntansfullt och ser fram emot en trevlig mello kväll, som totalt förstördes för mig ialla fall…. den enda som kunde leverera var Ellen med songbird och Helena såklart som är världsartist redan.

NEEEEJ vad arg jag blir::::::::::

nu får jag bara hoppas att nästa vecka blir bra!

annars är allt mest som vanligt, men mera snö sen sist. är inte så förtjust i snön då jag har stark rädsla för att köra bil på halt väglag. så jag längtar så till våren kommer, idag har vi 3 plus, så mkt av snön har smält, men det ger ju slask på vägarna så det är ju inte heller bra.

Idag har jag inte gjort något alls, slöat framför datorn, söndagar är väldigt ångest fyllda då det kommer en ny seg vecka… Idag låter jag som värsta gnällkärringen, men ja jag är det nu, måste få ventilera mig!

Hoppas ändå veckan blir bra… jag sjunger i kör på måndagar det ser jag fram emot, det är rogivande och jättekul.
annars vet jag inte vad veckan har att bjuda på… det återstår att se.

Nu ska jag fortsätta gnälla lite till för mig själv, så det går över tillslut.:)

Köpte nya växter i veckan det behövdes efter alla julsaker, det blev så tomt på fönsterbrädorna. tänk vad en blomma kan göra mkt, de piggar upp mig iallafall.

Hoppas alla där ute i bloggvärlden får en så trevlig söndag man bara kan få!!!

söndagspromenad

Vi har nu bestämt oss för att gå en promenad varje söndag, får hoppas det håller:)

Idag tog vi en sväng runt i sjö i bankeryd. Milton fick följa med.

Sen har det varit lite städ, matlagning, bingolotto och chill…

Hoppas ni haft en skön söndag! god kväll!

vinter

Nu är det kallt ute!
Vi var i sälen förra veckan, så underbart avkopplande det är att åka skidor.
Bodde i stuga med våra tre hundar!

Men kallt var det -15 till -21 grader.
konstigt nog fryser man inte lika mkt där som hemma med ynka 3-7 minus.

Härliga hälsningar från Sälen!

Jul

Nu närmar sig julen med stormsteg… vi har pyntat i butiken förfullt!
får knapp plats med allt!
Till helgen ska jag börja pynta hemma, ja kanske lite tidigt, men jag vill gärna njuta av julen innan, för efteråt har man ingen glädje av det…

Ha en bra kväll!!!

R.I.P

I torsdags dog min älskade pappa bara 54 år gammal!
Han har sedan 2005 kämpat med sin cancer.
Först upptäckte man en hjärntumör, som han lyckades få bortoperead, blev frisk igen och på sista året 5 som man ska bli friskförklarad, började hans arm värka, man sa att det var sträckning, så han gick med detta länge, innan en läkare gjorde röntgen, då hittar man metastaser i hela axeln och ner i skulderbladet, man börjar med cellgifter det stannar av det hela under en tid, sen kommer mer och mer metastaser, man börjar med strålning, det hjälper också ett tag, men det kommer mer och mer runt i kroppen, ingen kan hitta en förklaring eller botemedel, cancern är helt egen  i sitt slag, ingen forskning finns på denna sorten. så ingen hjälp finns att få. Vi får se Ron kämpa i många år med detta, till för två månader sedan då han bara blev sämre, magen blev jätte stor, man trodde det var vatten, men vid ny röntgen såg man magen full av cancern.han blir mer och mer anfådd, då det sitter på lungorna, orkar mindre och mindre, åker in på sjukhuset, man tror det tar slut här, men han kämpade i två månader till, på slutet sov han mycket, och sockret dalade hela tiden till 1,3 ibland, trots det höll han sig kvar.
Men i torsdags 7 november var kampen över, han fick somna in i sitt hem, vilket känns skönt.

Men sorgen är outhärdlig, jag älskar honom så mycket, han har alltid varit en fin och hjälpsam person, dömde aldrig någon, gav mig alltid vägledning. Jag tror dock inte på gud, så jag tror han är på andra sidan och är nu en ande som finns runt oss hela tiden. Men var är man och hur är det där????? detta går runt i huvudet på mig… jag kan inte koncentrera mig på något, går bara runt och sitter och gråter, alla minnen kretsar runt i huvudet, vilket tillslut gör mig helt tom, känns som någon lagt stenar i mängder över min bröstkorg, det gör så jäkla ont:(  kommer värken nånsin gå över??? hur tar man sig igenom
detta???

Vi är fyra barn och har en fantastisk relation till varan, jag är äldst. Vi försöker tillsammans med mamma trösta varann, det går ganska bra, men ibland vill jag bara stänga in mig i ensamhet och gråta, idag har jag lyssnat mycket på Carola, hennes skivor är stärkande, trots sorg och smärta i låtarna, men fina psalmer, trots min icke troende på gud som en man i himlen, tror jag att gud är en enorm kraft, som ingen kan förstå förrän vi går vidare till andra sidan. Men jag respekterar andras gud tro. vill bara ha min egen utan att någon dömer mig.

Jag är livrädd för begravningen, kommer jag klara av att se detta, blir man stark på något märkligt sätt tro, eller bara faller man ihop, många frågor som snurrar… men jag vet att jag måste ta mig igenom detta också, men det känns tungt som fan.


Nu ska jag bara lyssna på Carola och sörja med tända ljus, kanske kan jag se på tv lite, för att en kort stund tänka på annat.
Fuck cancer…
Mina fina fina pappa älskar dig så fruktansvärt mycket